karindahlqvist

Mitt allra mesta hemma! och bästa också. Det är där jag sitter nu. Mamma och syster gick nyss och la sig, pappa sitter och blippar mellan alla filmer som visas på kabelteve ikväll, Fredrik och Edvin sover sen länge och likaså Bella och Jussi. Den prickiga kissen gosar med mina tår under bordet. 
Jag kom hit redan klockan fyra. Fick skjuts hela vägen från dörr till dörr av Cissi, fantastiskt skönt. Vi har pratat och lekt och ätit och badat och busat. En perfekt fredagkväll. Min hals är inte vad den borde, så det är perfekt att ta det lugnt.


Härom kvällen, när jag hade rensat alla avloppen, satt jag och tog det lugnt en stund innan jag kröp till kojs. Jag ville slippa konstiga drömmar. Det gick inte så bra.. Drömmar är alltid svåra att förklara, och själva känslan i drömmar är nästan omöjlig att återskapa, men en liten glimt kanske jag klarar..
I en av drömmarna gick jag längs en enslig stig över en äng. Längsmed stigen var det många vilda djur. En rådjursfamilj, älgar, en björn, lodjur och harar. Jag minns att jag i drömmen tänkte att det var lite overkligt många djur, men allt var så vackert, som en saga, så jag traskade bara vidare. Jag hade gått i evigheter när jag kom fram till ett hus, ett enormt stort hus! Plötsligt var jag där inne, och det var verkligen gigantiskt. Efter att jag gått en lång stund i huset ropade någon mitt namn! En person som jag då visste precis vem det var, och som jag verkligen var väldigt glad att se, stod utanför fönstret. Synd att jag inte minns vem det var. Vi stod utanför på gårdsplanen och pratade, och jag tittade in genom ett fönster i huset. Där stod en halväten frukost framdukad, men ingen satt vid bordet.. Det var något spöklikt över det hela. Men sen tog drömmen slut.
Den andra drömmen var kort, eller jag minns inte så stora delar av den. Jag var med en barngrupp på en plats som påminnde mig om ruinerna av slottet vid hagaparken i stockholm (eller det som inte blev något slott)
Vi var nedanför marknivå, och hade lite problem att ta oss upp.. En av lärarna hittade en trappa, men ovanför trappstegen var det som en sluttande tak. Det var knappt att mitt huvud fick plats i glipan, och det var även där, något riktigt obehagligt med den trappan. Som i en skräckfilm, där man plötsligt förstår att mördaren är i rummet. Men lyckligtvis hittade vi en annan trappa, och tog oss upp! Puh!!


Det är nåt opraktiskt över det här med att blogga. Alla ni som känner mig vet ju att jag gillar att snacka en del. Problemet blir att jag gärna säger det som jag kvällen innan redan skrivit här. Och de som råkar svänga förbi och läser här, kanske redan vet preciiiis vad jag har att säga. Ni får ha förståelse, det är ju inte så lätt för mig att veta! =)

Nej, en snabb bilduppdatering här. Ska sova brevid en treåring, så jag vet inte hur mycket jag får sova.


Cissi och Karin bakar minisemlor!



Alfons får smaka, och agera modell.



Tisdagens middag hos Ulrika, kanske inte historiens bästa bilder..:P



Torsdagsmiddag hos karin.. En variant på vietnamesiska
vårrullar. Den här gången med tandoorikyckling i och
mango chutney att doppa i, Mums!



Och ett bevis på att
det ibland räcker att
vara lite noggrann vid
uppläggningen!
Fiskbullar och ris! =)

Finally, ett litet kollage på mig och min mössa!





Nattinatt på er! =)