karindahlqvist

Ja, jag känner mig lite euforisk! Efter ett kalasbra pass i gymmet, och en grymt härlig cykeltur i racerfart längs skogsstigar och vattendrag flödar adrenalinet och humöret är på topp! Den som inte tränar missar verkligen nåt, I can tell! Nu är ju inte jag nån superseriös elitidrottare på något sätt, så jag hinner ju aldrig riktigt tröttna på träningen, vilket är perfekt! Jag tävlar mot mig själv och mot tiden och vikterna, och känner mig nöjd med det! Och missar jag en dag, eller en vecka, så är det inte nåt som förstör hela min tillvaro! (bara nästan, haha)
Träningsberoende?? adrenalin-addicted? Jag? Nääehhh...?


Jag är egentligen en ganska rolig paradox hela jag. Jag tycker gymnördar är det fjolligaste som finns! (Speciellt de som bara tränar för att kunna gå runt och se biffiga ut, utan att för den sakens skull vara speciellt starka. Såna som tränar med det enda syftet att bli just biffiga)

Så till paradoxen: jag tycker ju själv om att gymma väldigt mycket!Jag trivs i min kropp när den är vältränad, och jag slipper jobbiga byxkanter som skaver mot magen, 'hudveck' (även kallade valkar) ovanför byxkanten och på baksidan av axlarna. Jag uppskattar att kunna lyfta tungt och släpa mycket utan att gå i bitar. Jag njuter av att slippa ha ont i rygg och nacke av allt stillasittande skolarbete. Jag gillar att kunna racercykla till skolan (feta benmuskler) om jag är sen, utan att dö på kuppen. Och ja, jag gillar ju hur jag ser ut när jag är lite sådär lagom muskulös..
Så, ni som tycker att jag är en fjollig gymnörd.. Är det verkligen så illa?

Anyway, anledningen till den underbara euforin idag var det jag gjorde efter gymmet, nämligen cyklade! Jag älskar ju min cykel, men det har blivit väldigt mycket bara transport med den senaste tiden. Det är lite konstigt egentligen. Jag älskar ju att cykla, jag har en fin cykel och jag bor i en stad där man verkligen kan cykla.. Det kan visserligen ha något med väder och den alltid närvarande tidsbristen att göra. Eventuellt..

Jag brukar gå ut och springa ibland.. Det är ju rätt skönt och så, men jag blir så fort less. Det går för långsamt och gör ont i fötter och knän.. Dessutom kan jag ju inte springa så bra på asfalt, som ju större delen av stan är beklädd med. Det är ju förbannat meningslöst egentligen! Varför jogga när man kan cykla??! Det går fort, är sjukt kul och man inser inte hur andfådd man blir..Mjölksyran i benen bedövas av den underbara känslan av att susa fram i full fart! =)

'Hittade' dessutom ett underbart ställe att cykla på idag. Små härliga grusiga stigar myllrade det av, i en fantastiskt vacker skog! Stadsskogen, the place to be! Där ska tillbringas mycket tid framöver, kanske till och med på nån joggingtur faktiskt! Sen gillar jag ju att cykla långdistans också, men det har jag inte riktigt hittat nåt bra spår för än. Man blir ju stoppad titt som tätt av vägkorsningar, folk som går på cykelbanan, korkat dragna cykelbanor (där man behöver korsa vägen t.ex.) Helst skulle jag cykla på vägen, men det gillar ju inte bilarna så värst, vad jag förstått.


Här är hon alltså, min skönhet! =)




Och här är en fjollig bild på mig som en viss Adam smygfotade på mig
förra året på gymmet, då jag fortfarande hade långt hår.
(skulle nog säga att jag är i betydligt bättre skick nu, finns dock inga bildbevis..kanske kommer..;)





Har förresten gett mig på att jag ska prova äta enligt någon form av diet närmsta tiden (2-3 v), bara för att jag kan.
Egentligen bara så rent som möjligt, utan konstiga tillsatser, (vissa tillsatser är bra!!) och inte alltför långt ifrån livsmedelsverkets rekommdationer..;)

Målet är en kost med:

• Kolhydrater från rotfrukter, icke-förädlade spannmål (ex mathavre), frukt och grönsaker.
• Protein med låg andel mättat fett
• Fett i allra möjligaste mån från omättade och fleromättade källor, ex olja.

Japp, det kommer garanterat bilder! Som från dagens lunch till exempel..;)

Nepp, åter till det där viktiga tråkiga som jag håller på med!
PluggaPluggapluggapluggaPluggaplugGapluggApluggaPluggapluggapluggaplUggaplugg!