Beroendeframkallande
Det här med att blogga alltså. Jag känner igen fenomenet. När jag väl kommit igång, och sitter hemma så här mycket, så fastnar jag. Addicted.
Egentligen är det ganska underligt. När jag var en liten tös var det värsta jag visste att skriva. Jag tyckte det var omöjligt att få till meningarna som jag ville ha dem, och jag satt och vände och vred på varenda mening, varenda ord många, många gånger. Oftast fick jag pappa att sitta bakom mig. Jag förklarade vad meningen skulle innehålla, vad jag skulle få ner i ord, och pappa formulerade. Många av mina skolarbeten har kommit till så. När jag blev äldre satt jag ofta själv, men det tog sån förbannad tid att skriva allt. Jag ville ju att det skulle bli lika bra som när pappa formulerade!
Men sen jag började på universitetet har det vänt lite. Jag tycker ju faktiskt att det är väldigt kul att skriva, trots att jag är så förbannat noga, att jag ibland håller på att missa deadlines.
Och när det kommer till att skriva för nöjes skull, så har det nästan blivit lite av en hobby. Men det är en konst som jag inte helt besitter. ännu. Ibland tycker jag mig få till riktigt trevliga meningar, men de är fortfarande sällsynta. Jag tror jag skulle behöva gå en kurs i svenska synonymer, eller helt enkelt köpa mig en synonymordbok. (kanske finns nån snajsig app nuförtiden också, vem vet?) För en viktig del i ett bra och nyanserat språk är konsten att kunna välja rätt ord i rätt sammanhang. Men man måste vara försiktig. Att svänga sig med avancerade ord, som man knappt förstår själv, leder nog snarare till förakt än respekt.
Som jag upplever saken är svenskan ett ganska onyanserat språk. Ibland hittar jag bara det engelska ordet när jag ska beskriva något, för att det helt enkelt inte finns någon svensk motsvarighet. Men å andra sidan, vad vet jag? Jag kan ju inte en bråkdel av alla svenska ord, och dess innebörd! Så dåliga som vi svenskar är på svenska språket idag undrar jag om vi någonsin varit. Det är ganska pinsamt.
Jag tycker själv jag är hyfsat duktig på svenska, i alla fall att stava, jämfört med många andra i min omgivning, men efter en diskussion i skolan härom veckan insåg jag att det finns STORA hål. Jag missade nog gramatikundervisningen på låg- och mellanstadiet. Och det är alltså min generation, med flera, som ska föra vidare det svenska språket! Jag vill inte ens tänka på hur det ska sluta!
Hela denna språkdiskussion började när jag läste ett inlägg jag skrivit här i våras, som jag faktiskt tyckte jag fått till riktigt bra! Ibland när jag läser det jag skrivit skäms jag nästan, för att språket är så enkelt. Inga krusiduller. Inga finurliga meningsbyggnader. Inga genomtänkta ordval. Bara rakt på sak. Även om det är grammatiskt korrekt, rättstavat med rätt antal mellanslag och punkter, rätt tecken efter mening och prydligt så är det ju förbaskat tråkigt att läsa. Jag avundas människor som verkligen kan utnyttja språket till fullo, och formulerar sig på ett sätt som gör att man vill läsa mer. och mer. och MER!!
Och på samma sätt tappar jag lätt respekt för människor som inte kan uttrycka sig, som inte kan stava, eller som helt enkelt inte bryr sig om att vårda språket och ge det den respekt det är värt!
Det kan dock vara lite farligt ibland. Lätt att jag dömmer människor för fort. Dyslexi är ju till exempel inget man väljer själv eller kan styra..
Nog grundar sig väl mina åsikter i min uppväxt. Båda mina kära föräldrar (speciellt pappa) har titt som tätt påpekat felaktiga meningsbyggnader i TV, radio, tidningar. Men å andra sidan, arbetar man med språket som sitt allra främsta redskap är det ju givetvis av stor vikt att man uttrycker sig korrekt.
Så framöver ska jag inte bara jobba för en snyggare design och snyggare bilder här på bloggen, utan också för ett snyggare språk. Om jag bara lägger lite mer energi på det, och övar ofta, så ska det nog gå. Hoppas jag.
Men jag har så mycket visioner! Så ha inte för stora förhoppningar!
(ibland är det faktiskt skönt att INTE tänka på hur man skriver också!)
Idag har jag suttit vid mitt matbord större delen av dagen. Jag var ute och rastade kissen också. Hon är allt lite knäpp den katten. Hur många katter går med på att gå ut i sele, och dessutom får för sig att både kissa och bajsa på promenaden? Det stod att rasen skulle vara hundlik när jag läste på om den innan jag köpte henne, men så hundlik hade jag inte förväntat mig!
Hon förvånade mig även tidigare på dagen, då jag satt med näsan i plugget. Jag hade lagt några föreläsningshandouts på andra sidan av bordet, som hon lämpligtvis slagit sig ner på. Givetvis behövde jag läsa i en av dem för att kunna svara på en fråga jag stötte på. Snäll som jag är ber jag henne med min allra sockersötaste röst att kliva av papprena, då jag behöver läsa i dem. Hon tittar då på mig ingående, jamar lite missnöjt och kliver sedan av pappershögen, för att slå sig ner två decimeter därifrån. Jag vet inte, men det kändes som hon förstod mig. På nåt sätt. Mitt allra bästa kattskrälle. <3
Mamma och pappa kom förbi också, på väg hem från Sundsvall. Mest för att hämta kissen, men fick dem att stanna och äta adventsmiddag med mig också. Resterna från igår. Råddjurssteken var inte precis äcklig idag heller. Tyvärr var såsen slut, och kantarellerna fick jag spä ut med champinjoner. Men det gick hem!
Mysigt att träffa dem också, även om det bara var för en kort stund!
Lunch fick bli rester, typ. Quesadillas med
två sorters såser.
Tyckte så synd om mig själv i pluggandet
sen, så unnade (Idon'tlikethatword!!)
mig en tvåminuterschokladmousse!
Och för att knyta ihop säcken för dagen, måste jag ju givetvis lägga upp en bild på det som fick första advent att kännas som en riktig första advent..
Snö. Gran. Lyktor. Jul!
Kommentarer
Postat av: Maya
Jag känner verkligen igen mig med det du skriver om just att skriva. Jag önskar att jag var bättre på det. Känner också att stavningen behärskar jag, men just formuleringen. Har många gånger funderat om jag skulle gå någon kurs, men bara inte blivit av. För jag skulle verkligen vilja vara grym på att skriva, så grym att jag kunde skriva en egen bok.
Och ja, visst stör man sig på folk som stavar som krattor eller värst av allt, särsrivning! Så svårt är det väl ändå inte. ;-P
Ett hett tips till dig. Byt från blogg.se till wordpress. Mycket enklare att fixa en snygg design själv. + att det finns en jättebra app som gör att det är superlätt att blogga från mobilen. Jag bloggar nästan bara därifrån nu. Är helnöjd med wordpress, lite krångligt innan man fattar allt, men sen går det lätt som en balett.
Och angående din katt, såå himla kul att du kan gå ut med henne i koppel. Det kan jag verkligen inte med Bosse, då lägger han sig bara ner och kravlar. Haha!
Hoppas allt är bra med dig Karin! Vore så kul att ses snart. Hoppas du kan komma på våran glöggfest i år. Du har fått en invite på fb idag. :)
Kram
Trackback
